Vi har haft två helt fantastiska dagar i paradiset på
jorden! Fraser Island har varit en helt fantastisk upplevelse så jag passar på
att varna redan nu för ett långt inlägg.
Fraser Island är världens största sandö på över 1000
kvadratkilometer och ska faktiskt officiellt byta namn till K’gari som är vad
aboriginerna kallar den.
Vi hade bokat en tvådagarstur med guidade turer och boende
och möttes upp av en fyrhjulsdriven buss och vår guide Simon när vi kom fram.
Vi började med att åka upp genom skogen på väldigt guppiga sandvägar till Lake
McKenzie som var en helt fantastisk upplevelse. Sjön ligger 100 m över havet,
har helt klart vatten och ligger vackert omgiven av skog och nästan helt vit
sand. Simon berättade för oss att vattnets ph-värde neutraliserar hudens
ph-värde och att vi därför skulle se 10 år yngre ut efter att ha badat där. Vi får
väl se hur det blir med det… Vattnet var lite kallt, men inte så att man inte
kan bada. Vi passade på att snorkla och man kunde se jättelångt under vattnet.
|
Lake McKenzie |
Efter lake McKenzie tog vi en tur genom regnskogen. Träden på
Fraser Island har används i flera kända byggen, bl.a. suezkanalen. Simon jämförde
träden i den tropiska regnskogen med medelålders män. De växer först på höjden
tills de når önskad längd (i det här fallet tills de når solljuset) och börjar
sen växa på bredden J
Genom regnskogen fanns det en liten å som har det mest
drickbara vattnet i världen och som man kan dricka direkt från ån. Vi var ju tvungna
att testa! Till ån brukade även aboriginkvinnorna gå när de skulle föda barn
och de aboriginska männen fick inte lov att gå dit.
På ön finns det många farliga djur, bla världens farligaste
ormar och giftigaste spindlar. Som tur var träffade vi inte på några. Även
flera av växternas frukter var giftiga, vi fick veta att man fick alzheimers om
man åt en av dem. Det gick däremot att äta om man skar den i små bitar och
blötlade i minst 5 dygn… När aboriginerna för tusentals år sedan skulle testa
om en frukt var giftig tog de den sjukaste personen eller den äldsta kvinnan i
stammen. Först testade man genom att gnugga den mot huden, om det inte gav
någon reaktion provade man mot läppen, sedan tungan och inne i munnen. Om det
inte gav någon reaktion provade man att mata personen med små bitar med jämna
mellanrum. Om personen vaknade dagen efter visste man att det var ätbart.
Efter turen till regnskogen åkte vi till vårt hotell där vi
fick äta lunch och sedan körde vi ner på stranden. Hela östkusten är en
lååååååång strand (120 km) som vi fick veta faktiskt är registrerad som
motorväg och där körde vi stor del av tiden på ön. Det är däremot ingen som
badar eller surfar längst stranden vilket är ovanligt för att vara i
Australien, men det beror på att det finns väldigt många hajar som gärna kommer
nära stranden.
Vår nästa destination var Lake Wabby. Upp till den sjön var
det en 45 minuters promenad i sand som vi gick barfota. Vi kom upp till helt
fantastiska sanddyner och nedanför dem låg sjön. Självklart var vi tvungna att
bada även där, men jag tyckte att det var lite kallt och var bara i en liten
stund.
|
Barfotapromenad genom sanddynen |
|
Lake Wabby |
Efter promenaden tillbaka till bussen hade det börjat mörkna
lite och vi körde runt på stranden och letade efter dingos. De dingos där är
renrasiga eftersom det inte finns några vildhundar där och man får därför inte
heller ta med sig hundar till ön. Dingos fick vi veta är inte hundar utan
tillhör vargsläktet.
|
Dingo |
Nästa dag var vi uppe ganska tidigt för att fortsätta vår tur.
Vi körde ut på stranden och kom efter ett tag till ett ställe där det fanns
flera små flygplan. Stranden används även som start- och landningsbana för
dessa flygplan och de som ville fick ta en tur över ön. Jag och Laurence
passade på och det var verkligen en upplevelse! Ön såg helt fantastisk ut
uppifrån och vi kunde även se valar och en haj från luften.
|
Dags för en flygtur |
|
120 km strand |
Under tiden körde bussen bort till vårt nästa stopp där vi
också landade med planen. Mia berättade att de hade stannat och sett en orm på
vägen. Tydligen den tredje giftigaste i världen! Vi möttes sedan upp vid
skeppsvraket som delvis har gett ön sitt namn. Ön är uppkallad efter Eliza
Fraser som kom dit i det skeppet för 80 år sedan.
Nästa stopp på vår tur var The Pinnacles som är ett färgat
sandberg och efter det åkte vi bort till Indian Head som är en utkikspunkt som
hade helt fantastisk utsikt. Vi skulle lätt ha kunnat stå där hela dagen. Från berget
såg vi sköldpaddor, valar, en stingrocka, en haj och delfiner.
|
The Pinnacles |
|
Utsikt från indian head |
Nedanför klippan var det en man på en paddleboard och Simon
stannade bussen när vi körde förbi för att varna honom för hajen. Vi körde
sedan vidare bort till The Champagne pools vilket är som urgröpningar i berget
där vågorna slår in. När vattnet från vågorna kommer in bubblar vattnet vilket
är anledningen till att de fick de namnet. Här såg vi också en blå manet som
hade spolats upp.
|
Champagne pools |
Efter badet i champagne pools hade vi lite picknick på
stranden och körde sedan bort till Eli Creek som är en liten å som kommer ut
från regnskogen till havet. Ån hade helt klart vatten och sandbotten och vi
simmade nerför den två gånger. Det var helt klart en av flera höjdpunkter här!
|
Eli Creek |
Sedan var det tyvärr dags att åka ifrån Fraser Island. Det skulle ha varit helt underbart att få möjlighet att stanna längre och jag kan verkligen rekommendera det! Om du någon gång har vägarna förbi Australien så bör du absolut åka hit!
|
Jo, Simon, Laurence, jag och Mia |