Fraser Island - paradiset på jorden!

Vi har haft två helt fantastiska dagar i paradiset på jorden! Fraser Island har varit en helt fantastisk upplevelse så jag passar på att varna redan nu för ett långt inlägg.

Fraser Island är världens största sandö på över 1000 kvadratkilometer och ska faktiskt officiellt byta namn till K’gari som är vad aboriginerna kallar den.

Vi hade bokat en tvådagarstur med guidade turer och boende och möttes upp av en fyrhjulsdriven buss och vår guide Simon när vi kom fram. Vi började med att åka upp genom skogen på väldigt guppiga sandvägar till Lake McKenzie som var en helt fantastisk upplevelse. Sjön ligger 100 m över havet, har helt klart vatten och ligger vackert omgiven av skog och nästan helt vit sand. Simon berättade för oss att vattnets ph-värde neutraliserar hudens ph-värde och att vi därför skulle se 10 år yngre ut efter att ha badat där. Vi får väl se hur det blir med det… Vattnet var lite kallt, men inte så att man inte kan bada. Vi passade på att snorkla och man kunde se jättelångt under vattnet.

Lake McKenzie

Efter lake McKenzie tog vi en tur genom regnskogen. Träden på Fraser Island har används i flera kända byggen, bl.a. suezkanalen. Simon jämförde träden i den tropiska regnskogen med medelålders män. De växer först på höjden tills de når önskad längd (i det här fallet tills de når solljuset) och börjar sen växa på bredden J

Genom regnskogen fanns det en liten å som har det mest drickbara vattnet i världen och som man kan dricka direkt från ån. Vi var ju tvungna att testa! Till ån brukade även aboriginkvinnorna gå när de skulle föda barn och de aboriginska männen fick inte lov att gå dit.

På ön finns det många farliga djur, bla världens farligaste ormar och giftigaste spindlar. Som tur var träffade vi inte på några. Även flera av växternas frukter var giftiga, vi fick veta att man fick alzheimers om man åt en av dem. Det gick däremot att äta om man skar den i små bitar och blötlade i minst 5 dygn… När aboriginerna för tusentals år sedan skulle testa om en frukt var giftig tog de den sjukaste personen eller den äldsta kvinnan i stammen. Först testade man genom att gnugga den mot huden, om det inte gav någon reaktion provade man mot läppen, sedan tungan och inne i munnen. Om det inte gav någon reaktion provade man att mata personen med små bitar med jämna mellanrum. Om personen vaknade dagen efter visste man att det var ätbart.

Efter turen till regnskogen åkte vi till vårt hotell där vi fick äta lunch och sedan körde vi ner på stranden. Hela östkusten är en lååååååång strand (120 km) som vi fick veta faktiskt är registrerad som motorväg och där körde vi stor del av tiden på ön. Det är däremot ingen som badar eller surfar längst stranden vilket är ovanligt för att vara i Australien, men det beror på att det finns väldigt många hajar som gärna kommer nära stranden.

Vår nästa destination var Lake Wabby. Upp till den sjön var det en 45 minuters promenad i sand som vi gick barfota. Vi kom upp till helt fantastiska sanddyner och nedanför dem låg sjön. Självklart var vi tvungna att bada även där, men jag tyckte att det var lite kallt och var bara i en liten stund.

Barfotapromenad genom sanddynen

Lake Wabby

Efter promenaden tillbaka till bussen hade det börjat mörkna lite och vi körde runt på stranden och letade efter dingos. De dingos där är renrasiga eftersom det inte finns några vildhundar där och man får därför inte heller ta med sig hundar till ön. Dingos fick vi veta är inte hundar utan tillhör vargsläktet.

Dingo

Nästa dag var vi uppe ganska tidigt för att fortsätta vår tur. Vi körde ut på stranden och kom efter ett tag till ett ställe där det fanns flera små flygplan. Stranden används även som start- och landningsbana för dessa flygplan och de som ville fick ta en tur över ön. Jag och Laurence passade på och det var verkligen en upplevelse! Ön såg helt fantastisk ut uppifrån och vi kunde även se valar och en haj från luften.

Dags för en flygtur

120 km strand

Under tiden körde bussen bort till vårt nästa stopp där vi också landade med planen. Mia berättade att de hade stannat och sett en orm på vägen. Tydligen den tredje giftigaste i världen! Vi möttes sedan upp vid skeppsvraket som delvis har gett ön sitt namn. Ön är uppkallad efter Eliza Fraser som kom dit i det skeppet för 80 år sedan.

Nästa stopp på vår tur var The Pinnacles som är ett färgat sandberg och efter det åkte vi bort till Indian Head som är en utkikspunkt som hade helt fantastisk utsikt. Vi skulle lätt ha kunnat stå där hela dagen. Från berget såg vi sköldpaddor, valar, en stingrocka, en haj och delfiner.

The Pinnacles

Utsikt från indian head

Nedanför klippan var det en man på en paddleboard och Simon stannade bussen när vi körde förbi för att varna honom för hajen. Vi körde sedan vidare bort till The Champagne pools vilket är som urgröpningar i berget där vågorna slår in. När vattnet från vågorna kommer in bubblar vattnet vilket är anledningen till att de fick de namnet. Här såg vi också en blå manet som hade spolats upp.

Champagne pools

Efter badet i champagne pools hade vi lite picknick på stranden och körde sedan bort till Eli Creek som är en liten å som kommer ut från regnskogen till havet. Ån hade helt klart vatten och sandbotten och vi simmade nerför den två gånger. Det var helt klart en av flera höjdpunkter här!

Eli Creek

Sedan var det tyvärr dags att åka ifrån Fraser Island. Det skulle ha varit helt underbart att få möjlighet att stanna längre och jag kan verkligen rekommendera det! Om du någon gång har vägarna förbi Australien så bör du absolut åka hit!

Jo, Simon, Laurence, jag och Mia